Hoppa till innehåll
Home » Om knyppling » Tönderknyppling

Tönderknyppling

Det är osäkert varifrån knypplingen introducerades i Danmark. Knyppeltekniken kan ha kommit från Flandern eller via Tyskland till Tønder, som ligger på Jylland nära den tyska gränsen. Tønder är en av Danmarks äldsta städer och fick sina stadsrättigheter redan 1243.

Vi vet genom ett brev daterat 1595 att knyppling då var en känd teknik i Tønder. Vi vet också, genom hans dagböcker, att kung Christian IV (1577 – 1648) köpte och använde knypplade spetsar. Knyppling blev en viktig näring i Tønder. Dåtidens spetsar var ganska grova och inte så särpräglade. Det var på 1700-talet som knypplingen gjorde Tønder känt över hela världen. Då förbättrades kvaliteten med hjälp av kvinnor från Brabant som medföljde hemvändande danska soldater, som under Fredrik IV varit i Brabant 1712. Man knypplade även i Flensburg, Læk, Haderslev och Abneraa ända till Ribe. Som mest fanns där 12 000 aktiva knypplerskor (jämfört med Vadstena, där man brukar tala om 800 knypplerskor). Men det var i Tønder som spetsförsäljarna fanns och knyppeltillverkningen gav inkomster till de fattiga i trakten. För att bibehålla kvaliteten upprättades ett regelverk av Kommerskollegium, som ansvariga fabrikanter måste rätta sig efter. De skulle kunna teckna mönster, anpassa dem till tekniken, veta vilken trådgrovlek som passade och de skulle kunna påpeka felaktigheter. Danska staten förstod ”knyppelindustrins” betydelse och satte tullavgifter på sådant som såldes till utlandet.

Vid mitten av 1700-talet var mönstren fortfarande ett ”lån” från Italien och Flandern. Senare lånades mönster från England, Belgien och Frankrike och i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet inträffade den danska knypplingens blomstringstid. Mönstren hämtades återigen från Flandern, spetsarna anpassades till dåtidens mode, ofta blommönster utan konturtråd och utan stora uddar och med rosenbotten som grund. På 1800-talet blev det vanligt med tyllbotten som grund, ornament i vävslag och tjockare konturtrådar. Typiskt för Tønder-knypplingar är också små picoter i uddkanten. I slutet av 1800-talet minskade intresset för handknypplade spetsar, när det fanns billigare maskinknypplade alternativ att tillgå. Traditionen att ge spetsarna namn uppstod antagligen i slutet av 1800-talet, när knyppling blev mera bisyssla eller hobby. Spetsarna blev uppkallade efter knypplerskan, en plats, ett djur, en blomma eller en form. Det hände också att samma knyppling kunde ha flera namn eller att olika spetsar kunde ha samma namn. Petersens bok är ett uppslagsverk där man i bokstavsordning finner 140 namn och bilder på knypplade spetsar. Förutom kvinnonamn som Beate, Dorthe och Thea hittar vi flera spetsar med typisk mönsterform med bågar kallade Christian IV. Frukt och bär förekommer ofta i namnen som Brombær, Jordbær, Firkløver och Æblerosen. Smala spetsar kallas Lille Stine, Lille Kurv och Lille Grantræ. Danmarks store hjerte, Klokkerne och Englevinger är exempel på där formerna givit spetsen sitt namn.

Källor:
Petersen, Jette (2000) Tønderkniplinger og deres navne. Tønder Museum.
Tønder, Meta (1962) Tønderknipplinger. Tønder: Th.Laursens Bogtrykkeri.

För vidare läsning:
-Lauridsen, Inger (2016) Kniplersker, kræmere og kniplingshandlere. Boken behandlar både historia och personer med anknytning till knyppling i området.
-Wind Skovgaard, Inger 1995–2000: Tønderkniplinger I og II, på engelska: The Technique of Tonder Laces.
-Trend Nissen (1998) Knipling – Tønder Knipling. Behandlar konstruktionen av tønderknypplingar.

Numera arrangeras var tredje år i början av juni en Knypplingsfestival i Tønder. Där finns utställningar, workshops och försäljning av material och redskap. Nästa gång blir 2025.
Kontakt: Lene Holm Hansen, tel. +45 42676594, kniplingsfestival@gmail.com

Förening: Knipling i Danmark. www.knipling-i-danmark.dk
Tidskrift: Kniplebrevet.
Kontakt: Sanna Askirk, formand@knipling-i-danmark.dk