Hoppa till innehåll
Home » Om knyppling » Blekinge – Frihandsknyppling med färg

Blekinge – Frihandsknyppling med färg

Duk fr. Jemjö sn, Östra hd Bleking. Köpt i Lönsboda. Foto: Elisabeth Eriksson, Nordiska Museet

In English

Ett kustlandskap som Blekinge har fått sina kulturella impulser från många olika håll till lands och till sjöss. Detta avspeglas i landskapets olika spetstyper, som bär på en spännande historia. Gamla mönster och tekniker berättar om kontakter med historiska knyppelcentra, något som inspirerat dagens spetsforskare till utvecklingsarbeten.

Hur knypplingen kom till Blekinge råder det delade meningar om. En uppdattning bygger på att Vadstena utgjorde centrum for all knyppling i Sverige och att kunskaperna, likt ringar på vattnet, har spridits till andra delar av landet och på så sätt även nått Blekinge. En annan teori är att kunskaperna har kommit från Finland och då främst från Karelska näset.

Blekinge är ett relativt litet landskap men man kan tydligt urskilja olika karaktärer på spetsarna. I västra delen av länet kan man finna likheter med spetsar från nordöstra Skåne och sydvästra delarna av Småland samt från Wiborg i Finland. I spetsar från Medelsta och Östra häraderna återfinns likheter med spetsar från Södra Möre socken i Småland. Det är också här man finner likheter med spetsar från bl.a. socknarna Björkå och Kuolemajärvi, Finland.

Kontakter med Finland

Skillnaderna består främst i att spetsar från västra delen utgörs av vita/gråvita spetsar, utförda i relativt grovt hemspunnet garn, medan spetsar från mellersta och östra delarna innehåller inslag av rosa/rött och blått garn. Det är just förekomsten av färgat inslag som för tankarna till Karelska näset, Finland, där liknande färginslag har förekommit. En trolig orsak till sambanden mellan de blekingska och karelska spetsarna kan vara att på 1680-talet skedde en inflyttning/invandring av finska båtsmän till Blekinge och att deras hustrur medförde knyppelkunskaperna. De båtsmän som placerades i västra Blekinge kom främst från Wiborg, Finland där man knypplade enbart vita spetsar.

Spetsarna har utförts utan uppstucket mönster, endast med nålar i spetsens ytterkanter och i undantagsfall någon stödnål inne i spetsen. Garnet har varit hemspunnet lingarn i vitt och blått. Det rosa/röda inslaget har bestått av bomullsgarn. Dessa spetsar har återfunnits på bl.a. lakan och då tillsammans med rikliga broderier i samma färger. I förening med de vita spetsarna från västra Blekinge finner man även broderierna utförda i vitt.

Undervisning från Dalarna

För att bevara och hålla knyppeltraditionen levande har olika projekt genomförts. År 1913 sändes tre unga flickor från Blekinge till Knyppelskolor i Gagnef Dalarna, för ’att under en månads tid ”gnuggas” i knypplingens ädla konst. Detta visar en brevväxling mellan fröken Hilda Landgren och fröken Ottilia Adelborg, Gagnef. Detta resulterade i olika kurser när flickorna återvände. I Dalarna sker knypplingen också utan uppstucket mönster varför det tekniskt sett gick bra att lära sig knyppelkonsten i Dalarna.

Påverkan från Vadstena

Under 1960-talet genomfördes, i samarbete med Förening Svenska Spetsar, en bearbetning av de spetsar som finns bevarade på Blekinge Museum och i Hemslöjdens arkiv. Detta resulterade i att några av spetsarna anpassades till ”Vadstenaknyppling” d.v.s. man knypplar på ett uppstucket mönster. En av dessa spetsar, vars mönster inte är vanligt förkommande i andra delar av landet, är den s.k. ”S-spetsen”. Här är mönsterformen ibland riktad så att den bildar ett ”S” och vid andra tillfällen bildar den ett ”Z”. En av de andra spetsarna som togs fram vid detta tillfälle är ”Blekingeudden”. Det är en populär uddspets som ofta används som kantavslutning på små dukar, vilka har korsstygnsmönster utförda i samma rosa och blå färger vilka ingår i spetsen. Färgerna rosa/rött, ljust-och mörkblått, vitt samt gult förknippas gärna med Blekinge då de ingår i den vackra ”Blekinge-sömmen”.

Åter till ursprunget

Utvecklingen nu är den att man försöker återgå till det ursprungliga arbetssättet utan uppstucket mönster, med nålar endast i ytterkanterna (i enstaka fall någon stödnål inne i spetsen). Således har under 1990-talet och framåt genomförts olika projekt/kurser för att både bevara kunskaperna om blekingespetsarna och för att öka intresset för denna ädla konstart, som knypplingen utgör. Under 5 månader 1996 genomförde Margita Andersson Johannishus, ett ALU-projekt under ledning av spetskonsulent Lena Dahrén och hemslöjdskonsulent Kirsti Emaus. Syftet med projektet var att analysera och provknyppla ett antal spetsar, som finns bevarade på Blekinge museum och i arkivet på Hemslöjdens konsulentkontor. Prover har utförts i olika garnkvaliteter för att komma så nära originalet som möjligt. Arbetet har utförts utan uppstucket mönster, endast med nålar i kanterna och med ett randigt tyg som hjälp för ögat.

Inför OIDFA:s kongress i Lund år 2000 gjordes ytterligare en ”djupdykning” bland olika museiföremål. Bl.a. analyserades och knypplades det efter en spets som suttit på ett broderat lakan från Listerby socken, Medelstads härad, som ingår i Nordiska Museets samlingar (NM 120.3000).

Kombination vävning – knyppling

Som framgår av tidigare bilder har det i Blekinge också förekommit att man har avslutat en väv genom att knyppla med varptrådarna/efsingarna. Hyllremsor har hittats där inslagsgarnet använts att knyppla med. Tekniskt sett har knypplingen utförts i sektioner – ibland har sektion 2 knypplats samman med sektion 1, sektion 3 med sektion 2 o.s.v. I andra fall har man funnit att sektionerna har sytts ihop. På dessa vävnader har det också funnits omfattande broderier.

Textförfattare: Ingrid Persson, textillärare.

Bobbin lacemaking with coloured threads and without pricking

Bobbin lace making in Blekinge can be traced far back in time. Although Blekinge is a small county, the lace looks different in the western part of the county compared to that in the eastern part.

In the western part, near the county of Skåne, the lace has been white/off-white, whilst that of the eastern part has been white with blue and pink/red threads to make pattern. One reason for the introduction of coloured threads might be the fact that many seamen from Karelia, Finland emigrated to Blekinge in the 1860’s. Karelian lace is similar to the lace the eastern part of Blekinge.

The tradition of making bobbin lace in Blekinge has been kept alive through various courses and projects. Typical for Blekinge lace is that no pricking is used, pins are used only in the outer sides with sometimes a support pin in the middle of the lace.

Those who would like to study or have information on Blekinge lace, may contact Blekinge Länsmuseum (Blekinge Regional Museum) in Karlskrona, Tel. +46 455 304960.

Källa/Reference

Malmberg, Kristina (red.) 2003, Att dikta en spets. Om knyppling i Sverige. Warnes förlag, Partille.

Texten är publicerad med tillstånd av författaren.

Vidare läsning/Further Reading

Flink, M. (1984). Blekingespetsar – om allmogeknyppling i Blekinge och omgivande områden. Stockholm: Stockholms universitet. Institutet för folklivsforskning.

Hörlen, A. (1960). Hur knypplingen kom till Blekinge och dess bygder. Särtryck._ RIG.

Johanson, S. (1.964). Knyppling. Stockholm: LT.

Nelson, R. (1925/26). Blekingska spetsar och fransar. Blekingeboken.

Nelson, S. (U.å.).Om blekingedräkten.

Rodhe, G. (1958). Knyppling utan fast mönster. RIG.

Thorman, E. (1913). Äkta spetsar. Stockholm: Norstedt.

Thorman, E. (1944). Spetsar. Textil konst. Stockholm: Norstedt.